Från Karin i Värmland, lite uppdatering från Strandskatorna som återvänder årligen till deras med stängsel skyddade oas vid Frykenstranden. Karin och jag bevakar Strandskator varje år då de är ganska roliga fåglar. Vi har dem häckande på sjukhustaket och på golfbanan, men Karin och Jan kan följa dem på nära håll i trädgården. Så för er som gillar djur, varsågoda!
Nationaldagsbebisar på språng!
När nästan hela Sverige hissade flaggorna då kläcktes strandskatebarnen. Alla tre hittade ut i världen och föräldrarna var mäkta stolta och skyddade sina telingar. Redan dagen därpå var det dags att lämna boet, oavsiktligt trodde vi som kom hem efter kvällsjobb och hittade en tom urna och tre fågelungar spridda på olika ställen runt huset. Maken i huset gjorde en heroisk insats och samlade ihop alla tre och bar tillbaka dem till urnan. De vuxna strandskatorna protesterade högljutt, men bara vi gick så var det lugnt igen. Senare, när det började skymma lite lockade de ut dem igen. Den här gången mot stranden. En efter en lämnade de boet och tog sig ut på gräsmattan, under staketet ned till stranden. Och där huserar de nu. Föräldrarna passar på de små, fångar mask som de lägger ned på marken och genast kommer tre små dunkuddar springandes. De har redan blivit ljusa på magen och växer från morgon till kvällen.
Lite dramatik var det under gårdagen då höga strandskaterop hördes. Under bryggan satt en stor strandskata med småttingarna och uppe på bryggan fanns tre (!) vuxna strandskator. Herr strandskata, ja för berättelsens skull kör vi med traditionella könsroller, fick lite hjälp att jaga bort inkräktarna och snart var ordningen återställd. Så kul att de har flyttat ned till stranden så att vi kan fortsätta att följa dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar