Lite vårtecken kan anas!

Solen till exempel, det var längesen man såg den känns det som. Och plötsligt händer det, snön försvinner, djuren fäller, och man anar att permafrostens tid är förbi. Max-Åke har till och med börjat vara ute längre stunder, han har ju annars varit ute som mest två minuter i taget hela vintern. När han ska in krafsar han på rutorna, och då krafsar Qusai likadant fast på insidan av fönstret så man säkert hör att den svarte vill in.

Idar är på gång och har blivit hane på riktigt. Han spanar in tjejerna och har ju gjort ett par försök. Kanske har han lyckats nu, vi håller tummarna. Vi måste boka tid för hälsokontroll på de nyblivna ettåringarna, det borde inte vara något eftersom alla deras släktingar är felfria, men, som det heter, bäst att kolla upp det!

Pebbles och Rhuby tävlar mycket om uppmärksamheten och det råder viss konkurrens. Om man ägnar de andra katterna lite tid och vård så ska de fram och göra sig till. Det är ju först när de är kastrerade som de blir riktiga sällskapskatter tycker jag. De fertila har lite olika mål med dagen beroende på hur hormonerna står. Idar försöker lära sig att hålla band på sig när Java nu inte löper längre. Oftast går det bra men ibland får han vara ensam med oss i sovrummet på natten för att det ska bli lite lugn och ro. Han kan ju liksom inte låta bli att försöka hoppa på Java trots hennes tydliga fräsande som talar om att hon inte vill ha sällskap. Han blir lika förvånad varje gång verkar det som. Sannolikt har han inte hört talas om me-too. Vi får ha beredskap för att ha en ungkarls-lya till honom. Tack och lov är han ändå ganska lat så om han har lekt en stund med tex da bird så orkar han inte hitta på så mycket hyss sen.

Pebbles fick bästa platsen o Rhuby surar