Efter nattjour får man sova på soffan och äta semlor och sånt som behövs för att komma i form igen. Och då råkade jag komma in på ett mycket bra tv-program som hette "toddlers and tiaras" och handlade om skönhetstävlingar för amerikanska barn. De blev coachade av sina tjocka mammor för att se söta och charmiga ut framför domaren. Det tog ungefär åtta timmar med förberedelserna bara på tävlingsplatsen. Men innan dess hade de fixat hår och naglar. Jag kom att tänka på kattutställning som också är en skönhetstävling (en skillnad är att man inte bedömer rastypiskheten på människor, det verkar ju inte helt PK), och på när Pebbles var med. Hon fick också hår och naglar fixade och det var väl inga problem, men det här med att visa upp sig var ju inte alls hennes grej. Hon kurade och fräste åt domaren som var jättebra och undrade om det var första gången hon träffade en fransman, och om det var accenten eller parfymen hon inte gillade? Utseendemässigt fick hon ju fina vitsord och man rekommenderade att hon skulle komma tillbaka när hon blivit äldre och fått en kull ungar. Numera är hon ju kastrerad men det är en annan historia. Jag insåg ju i alla fall idag att jag är för dålig på att coacha fram katterna så som de gjorde i tv-programmet med barnen. Man ska lära dem vara divor, skrika och gasta, vänja dem vid strålkastarljuset och få dem att vilja visa upp sig.
Tänkte på Pebbles som väl tillbaka i buren tog sin myntaråtta mellan framtassarna och kröp ner i korgen, och jag log lite, för hon påminde mest om ett tjurigt barn som fick som hon ville. Snuttefilt och hemmamys....
Ska försöka rota fram den bilden.
Men här hemma är hon vårt gosedjur som alltid kommer och spinner och trampar och vill vara nummer ett. Som en nallebjörn, eller "designerpet" som Erik menar.
Pebbles - vår egen skönhetsdrottning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar