Att vara med och ivägen

Det är liksom ragdollens livsuppgift. Idag har jag trampat på Java tre gånger, och inte hårt då att det skulle vara risk för skador eller så, men tillräckligt för att hon ska skrika i högan sky. Hon tycker jag ska se mig för, och jag tycker hon kan låta bli att ställa sig ivägen. Några av hennes ungar visar gott gry i detta beteende. Jag fick nyårshälsningar från två av dem och deras familj (Joel, Bea, lilla Alva och hunden Alfons) och man kan nästan ana att de håller sig väl framme och inte låter sig komma i andra hand inte.

Abbe kollar mailen?

Felix kollar tandborstningen?

Och bäddningen?