Igår var vi hundvakter åt Kalle en labradoodle som skulle komma in i lägenheten, och eftersom jag var själv med hunden kunde jag ju inte städa undan katterna. Tänk er följande scenario: Kalle, jättestor, jättesvart, och jag kommer hem och öppnar dörren. Tre katter på dörrmattan, ingen är imponerad, står kvar och glor. Pebbles tänker: han står ivägen, jag ska ju rymma! Rhuby tänker: är det HÄR en hane? Vad stor han är, jag kanske fräser lite för säkerhets skull. Java tänker, nja vad ska vi med honom till, han är ingen jag tänker umgås med i alla fall. Kalle nosar på Rhuby, hon backar och reser ragg, Kalle tänker att hon nog vill leka, skäller till och gör en gest. Pebbles avbryter rymningsförsöket och ställer sig på bakbenen och fräser och håller ut framtassarna och går till anfall mot Kalle. Hon blir dubbelt så stor, ser jättefarlig ut och han får backa. Ingen rör Pebbles lillasyster här i alla fall!
Sen fick jag ställa Kalle utanför dörren, samla ihop katterna som vägrat släppa in honom och lämna dem i sovrummet. Ja vad ska man säga, Pebbles upphör aldrig att förvåna.
Men häromdan rymde hon i alla fall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar